Tillbaka till Gamla Spex

1988 En bror för mycket

eller ”da Gama och havet”

Egentligen skulle det inte alls bli något sjöfartsspex. Ett helt annat synopsis stöttes och blöttes av manusgruppen i flera månader innan det slutligen förkastades, och historien om Vascos färd till Indien såg dagens ljus. Handlingen var måhända den mest komplicerade vi haft , och när finalen kom var det inte många som visste vad som egentligen hänt. Men vad gör väl det, alla hade haft roligt i alla fall. Dekor jobbade hårt med tredje akten, som utspelades i mastkorgarna. Hela scenlösningen var ganska bisarr. Skådis fick göra sina entréer krälande på golvet för att inte sticka upp ovanför seglen, och Jalusie tillbringade större delen av akten uppkrupen på en rå. Ibland är det inte lätt att vara  skådis. Sminköserna lyckades mycket bra med tvillingbröderna da Gama, som blev nästan kusligt lika på scen. Deras wraparoundentré blev en stor succé, och den komiska effekten blev ännu större när det visade sig att båda skådisarna kunde cykla på enhjuling. På grund av sjukdom tvingades directeuren hoppa in som Paulo under turnéerna. Inga gamla skådisar ville vara stand in, men directeuren gjorde sin scendebut med den äran. Att han dessutom var löjligt lik den skådis han ersatte, samt kunde åka enhjuling gjorde inte saken sämre. Vissa spexare märkte inte ens bytet. Hade det funnits en kostym till kunde vi kört trillingarna da Gama. Spexet var nog inte det roligaste vi gjort, men det höll en hög klass musikaliskt. Den ojämförligt största succén var Estrella, ett underbart a capellaarrangemang med fantastisk sång.