eller ”40 elefanter och en begravning”
Året är 260 före Kristus (vem nu det kan vara). Hannibal och hans kompanjon Arkimedes är på väg in i Rom med Cirkus Kartago för att vinna ära och berömmelse. Stadens omfattande byråkrati gör det dock svårt att komma innanför murarna. Senatorn Cato är upprörd över den förödelse Hannibals cirkuselefanter sprider men misslyckas med att få de gaggiga senatsmedlemmarna att vidta åtgärder. Cato anlitar den blivande spionen och yrkesmördaren Lucia för att locka iväg Hannibal från Rom, men Hannibal och Lucia blir istället kära i varandra. Ett missförstånd leder till att Roms ingenjörstrupper monterar ner staden Kartago och sänker den i Medelhavet. Kartago förklarar Rom krig, senaten avskaffar sig själv och utser Cato till diktator. Vi som var med och gjorde Hannibal hade framförallt väldigt roligt och eftersom vi hade ovanligt ont om tid att ha roligt på så blev det också väldigt intensivt. Directionen valdes visserligen i slutet av HT06, men för att inte krocka med Spex-07:s verksamhet drog inte produktionsarbetet igång på allvar förrän en vecka in i mars. Då var det knappt två månader kvar till premiären och det fanns på ett hår en regissör och orkestern bestod av två personer. Direktionen var lite nervös, minst sagt! Några veckor senare var dock läget ett helt annat. AlexII gjorde en hjältinneinsats som orkesterchef och fyllde diket. De påföljande veckornas hårda arbete får representeras av den Not So Handy Stitch som SM-KSP sydde elefanten Pluttens hudkostym med på Forums scen. Den sista kanalen för en resår i underkant behövde nämligen sys på plats på elefantstommen och ingen av oss hade lust att göra det för hand. Men på tre personer, en symaskin och en skarvsladd så var det inget problem. Klockan var två på natten, men det var ändå vårt livs bästa raksöm. Avslutningsvis bör kanske nämnas att vi vann i Örebro. Lyckan var total och en jublande uppsättning avslutade SM-sittningen med ”Ett spex ska byggas utav glädje” i oerhört blandade tonarter. Efter en natts vilt festande sov alla gott på hotellet, så även Bucklan som kunde krypa ner i den spjälsäng som herr och fru Dalenius hade fått på sitt rum. Hur personalen på hotellet visste att den skulle komma till nytta är dock ett mysterium.
