Evolution
Darwin innehöll fyra akter, och var vårt första maratonspex. Manus satsade hårt på att vara roliga, helst i varje replik. Övriga delar av uppsättningen jobbade också hårt på att framställa en
bra produkt. Vår publik ansåg till vår stora glädje att vi lyckats i vårt värv. Detta år dök en balett upp på scenen för första gången. En av skådisarna lyckades med konststycket att spexa på distans, och pendlade från Växjö på helgerna. Tyvärr kunde han därför inte vara med på alla manusrep, vilket resulterade i ett antal glömda repliker, men sådant är ju bara charmigt. I Darwin lanserades repliken ”Se där!”, som varit med i samtliga spex sedan dess. Detta år fick vi inte spela på Södra Teatern på Stockholmsturnén. Vi spelade i stället på Puckteatern: ett litet, konstigt ställe där orkestern satt på en balkong ovanför publiken. Spexets dekor var dock på den tiden ännu mycket spartansk, så vi fick i alla fall plats på scenen. I Örebro spelade vi på Hjalmar Bergmanteatern. Den är i motsats till Puckteatern mycket stor, så dekoren sattes upp på den mittersta tredjedelen av scenen ungefär, medan resten täcktes av svarta skärmar.
