eller ”Rom, antiken och härleken”
”Braksuccé för studentspex” deklarerade Corren på första sidan den 3 februari 1986. Inne i tidningen haglade lovorden över det som Correns recensent Esse Jansson utan att tveka kallade för ”studentspexens studentspex”. Hur kunde det då gå på detta viset? Ja, som vanligt gick det åt väldigt mycket hårt arbete. Synopsisgruppen hade inga större bekymmer att välja ut det vinnande synopsisförslaget eftersom det visade sig stå i en klass för sig själv. Själva handlingen var i korthet att det romerska riket delas upp i två delar, Östrom och Västrom, efter kejsare Theodosius’ död. Till kejsare för de bägge delarna utnämns Theodosius’ bägge infantila och inkompetenta söner, Arcadius och Honorius. På grund av sin monumentala inkompetens regerades de båda rikena i realiteten av härföraren Stilicho i Västrom respektive Arcadius’ hustru Eudoxia i Östrom. Från norr tränger barbarerna på, ledd av goterkungen Alaric och med Groo Harlem Bruntand som ständig följeslagare. Efter ett första misslyckat kuppförsök i slutet av första akten ägnades andra akten åt intrigerande och planerande för hur man skall kunna inta Rom. När enmans-armén Conan förstärkte barbarsidan med sina svettiga muskler var dock Roms dagar räknade och i tredje akten intogs såväl sprit som Rom, den förra av Öst- och Väst-romare och den senare av barbarerna. Rom plundrades på allt värdefullt och Alaric gick till botten med det myckna plundret. Spexet innehöll många godsaker som ett stort steppnummer (förvånansvärt synkront enligt Östgöten), uppfinningsrik dekor och tjusiga kläder, peruker och muskler. Orkestern var stor och bättre än någonsin tidigare. Ljud, ljus och effekter var strålande. Och publiktillströmningen var storartad. Stärkta av framgången på hemmaplan åkte spexet på turné till Göteborg, Växjö och Stockholm. Även en extra föreställning i Linköping hanns med före sommaren. En del saker ur spexet har visat sig vara mycket återanvändbara, som till exempel Fyllevisan, som nog avsjungits på de flesta eftersitsar sedan dess.
