eller ”Mord och några visor”
Tillsättandet av spexuppsättningen gick relativt lätt och smärtfritt, förutom orkestern och regissörsposten. Orkestern var inte helt komplett förrän på musikhelgen i januari och det var inte förrän på spex-94:s Stockholmsturné som Pedlund anmälde sig som frivillig att bli regissör. Upptaktshelgen, ”Missmudden” hölls som vanligt ute på Björksund i Rimforsa. På grund av ett missförstånd hade inga stolar bokats så det blev att sitta på golvet. Hösten förflöt med sedvanligt hektiskt glatt arbete. Inte minst i dekorgruppen som kunde glädjas åt att bygga i Gula Ladan som hade invigts i början av hösten. Premiären gick bra, men herr Wasén var inte nöjd. Endast en av skådespelarna fick godkänt medan resten bedöms som undermåligt. Med en rubriktext som ”magert manus i årets spex” påverkades naturligtvis den fortsatta biljettförsäljningen. Som tur var fanns tidningen Östgöten kvar som tidning och kunde skriva lite mer positiva rader. De detaljer som lockade de flesta skratten och applåderna hos publiken var Didrik Slaghecks gigantiska råttfälla som han själv fastnade i, biskop Brasks radarpar ängeln och djävulen och ”älskarebaletten” med sitt avslutande ”Messerschmidt”-fall. Ekonomichefen minns speciellt all sprit från spelperioden 95. Den lagrades nämligen hemma hos henne. Anledningen till detta var priset på punsch skulle höjas efter nyåret. På sista festen bjöd KM på helstekt gris. Denna gris hade köpts tidigt under hösten och lystrade under sin korta levnadstid till namnet Willbur. Två turnéer genomfördes; en till Stockholm, och mot alla odds en turné till Umeå. Uppsättningen hade en, som tidigare nämnt, skral ekonomi. Biljettförsäljningen hade inget gått så bra och kostnaderna för Gula Ladan var höga. Några huvudsponsorer fanns inte heller. Genom att alla i uppsättningen bidrog med 200 kronor och att vi lyckades sälja tillräckligt med biljetter till nolleföreställningen kunde dock turnén till Umeå genomföras till allas glädje.
