eller ”En världsomsnegling över havet”
I spex-01 får vi veta hur försäljaren Columbus anländer till lugna Florens och säljer ägg. Med hjälp av den ofokuserade uppfinnaren Leonardo da Vinci försöker han hitta ett nytt sätt att transportera ägg till Asien på kortast möjliga tid. Det absolut mest minnesvärda från spexet och som överlevt ända fram till dagens dagar är det som i Correns recension beskrevs som ”den”. Nu betyder inte detta att föreställningen ”Fursten till Amerika” som sådant inte i övrigt höll måttet. Tvärtom så var spexet mycket uppskattat, utan det betyder att detta ”den” stack ut mer än något annat. Så vad är då ”den”? Det är eller rättare sagt var faktiskt ”bara” en fjärdeomstart till dryckesvisorna, som detta år handlade om, den inte alltför goda drinken, äggtoddy. Ur sitt sammanhang, som den numera sjungs, är den rolig, men i sitt sammanhang, dvs då den storväxte maffiabossen Lucrecia Borgia sjunger om sin barndom till melodin Teddybjörnen Fredriksson visste jublet från publiken inga gränser. Förutom ”den” så lyckades spex-01 via en debatt på kultursidorna(!) i Corren starta en vilja i spexet att bryta den skenande trenden till att göra långa spex. Så de ordinarie spexen som förr i tiden var nästan 4 timmar långa är numera endast blygsamma 2,5–3 timmar. I övrigt så fick Fursten till Amerika i en recension förutom mycket beröm, den mest konstruktiva kritik som något spex någonsin fått. Där tyckte recensenten att spexet förvisso var bra men det borde handla om något annat, till exempel ”opiumkriget i Kina”! Mer konkret kan man som recensent knappast bli…
