eller ”Ansgar – ett fall för Birka”
Spexet hade ett långskepp, en massa vikingar, en Ansgar, några gudar, två korpar och en häxa. Det kom upp vatten ur en dricksvattenfontän och så drack man mjöd. Rimbert fick inte sjunga omstart för sin mamma. När man bygger måste man ha hjälm på huvudet. I slutet av spexet åskade det. Oden är tomten! Så skulle man kunna sammanfatta handlingen till I mjöd och lust. Uppskattad var föreställningen i alla fall av publiken. Reden efter ett par-tre föreställningar hade samtliga återstående biljetter sålt slut. Att se den röda lampan lysa ute i foajén gav en härlig känsla i magen. Då visste vi att vi hade lyckats och som så många gånger förut hade vi fått till ett riktigt kanonspex. Vad var det då publiken uppskattade så? En sak är att spexet stack ut från de tidigare genom sitt mörker och mystik. Häxan var verkligen otäck, både till utseende och sätt. I en av akterna lystes scenen upp av eldar (nejdå, bara fejk, men väldigt snyggt gjort), vilket skapade en mycket tät stämning. Det dundrade, smällde och blixtrade när åskan slog ner och förstörde Birka. Minnesvärt är förstås även långskeppet som var flera gånger längre än scenen och Odens korpar som spelades av en skådis’ händer som gömde sig bakom Oden under hela spexet. Historiskt för oss spexare och vår trognaste publik är att en kvinnoroll spelades av en kvinna. Föreställningarna gick som sagt väldigt bra, men ett tag dessförinnan såg det ganska mörkt ut. Vi hamnade mitt i ett regiskifte av Nationernas Hus, vilket bland annat innebar att bokningarna för Forumteatern fanns på tre ställen. Dessa tre ställen var i den fd driftschefens papperskalender, i den nya driftschefens papperskalender, samt i universitetets bokningssystem. För att vara säker på att få tillgång till lokalen den tid man önskade, var man tvungen att se till att man fanns noterad på alla tre ställena. Med lite fjäskande och trixande och några hjältedåd av dekorgruppen löste det mesta sig. Vår viktigaste rephelg, den precis innan premiären, fylldes dock scenen av hundratals små lejon, apor och andra djur istället för vikingar. Det var musikskolans yngsta elever som hade uppvisning. Spexet fick förflytta sig till källarlokalerna, läsesalarna och Bscenen. Alla var ändå på gott humör, och vi hjälptes åt att göra helgen så smidig det gick för både för oss och musikskolan. Faktiskt blev musikskolan så nöjda att de, året efter, bad om att få ha sin uppvisningshelg under den tid Spexet repeterade på Forum.
