eller ”Den myglande holländaren”
Borgmästare Tulp är genom-ond och förfalskar tulpanlökar. Hans betjänt Jean lever ut sina skådespelardrömmar sin allt-i-allo spelandes olika karaktärer. Rembrandt förlorar allt han äger på lökbörsen. Rubens träffar en före detta drottning, tillika flamma, och hennes dotter letar efter sin far. Som första stora aktivitet åkte vi på det traditionsenliga internatet ”Missmudden” på Kalvudden strax utanför Rimforsa. När bussen for efter att ha släppt av uppsättningen ”glömde” chauffören att stänga de grindar som normalt brukar spärra vägen för ett gäng ystra ungtjurar i den hage som vägen genomlöper. Det dröjde inte särskilt länge förrän dessa insåg konsekvenserna av detta och genast tog vara på sin nyvunna frihet. Den färist som var tänkt att hålla nötkreaturen på plats visade sig endast fylla en dekorativ funktion. Tjurarna upptäcktes snart betandes av det jungfrueliga gräset mellan Kalvuddens stugor, varvid hela uppsättningen samlades till att mota in dem igen. I utvärderingsenkäten fick tjurjakten högst betyg av alla aktiveter under hela helgen. Produktionen gick överlag väldigt smidigt. Manus var färdigskrivet och rimmat redan till jul. Spexets mediagrupp gjorde ett oerhört uppskattat mellanaktsnummer i form av ett videoinslag
”Amsterdam-ekonomi”. Det gick rykten om att Kårspexet planerade en turné till Örebro, varpå tanken kom upp att man skulle kunna åka dit samma helg och göra en spexival tillsammans med dem och Örebrospexet. Vi hyrde Parkteatern i Brunnsparken och spelade där spex för varandra och såklart även för extern publik. Örebrospexet ordnade ett hejdundrandes kalas och det hela var mycket roligt. Föreställningarna sålde tillräckligt bra för att vi skulle kunna kosta på oss att bjuda de nyanlända studenterna på spex. Tanken var från början att hålla två 0-föreställningar, men intresset för biljetterna var så stort att vi även gav bort biljetter nog att fylla hela generalrepetitionen med publik. Nu har sedan länge dekoren bränts och uppsättningsmedlemmarna skingrats för vinden. De flesta skingades tack och lov inte längre bort än till spex-007, som tur var. Directeuren fick sedermera lära sig sy under några fullspäckade mellandagar med en folkdräktssömmerska från Tröndelag som handledare, och Ekonomichefen fick ett stort sjå med att driva in kvitton.
